Enköping.då

Historia om en stad

Telegraf

 

Vid ett möte med Enköpings borgerskap i april år 1857 togs ett beslut att hos Kungl. Majt måtte bifalla en önskan från nämnda borgerskap att inrätta en telegrafstation i staden. Det var alltså på egen begäran, borgarna i Enköping nu skulle bli en del av landets telegrafnät. Att detta skulle medföra en extra utgift för staden var man väl medveten om, men då man ansåg ”att en telegrafstation härstädes blifva för staden och orten i högsta måtto nyttig”, som det står i mötesprotokollet, var man villig att ta denna kostnad.

Således erbjöd man tre rum i övre våningen på rådhuset (nuvarande museet) för detta ändamål.I de tre rummen inkluderades även bostad för telegrafist

Den förste som flyttade in var telegrafkommissarien Anton Fredrik Schweder när stationen startade. Han blev kvar till 1869 då mamsell Anna Octavia Gumaelius tog vid.

Hon titulerades telegrafassistent. Att hon verkligen bodde i rådhuset vet vi. Vi vet även att hon inte trivdes särskilt bra i rådhusets översta våning.

I juni år 1871 inkom detta brev från henne till magistraten. Hon klagar därpå att rummen är kalla och dragiga och att annan lokal borde användas.Något gehör för detta fick hon dock inte.

År 1892 flyttade hela telegrafstationen till det gamla skolhuset i korsningen Kungsgatan – Rådhusgatan. På nedre botten inrättades stationen. Telefonen hade nu gjort sitt intåg och telegraf- och telefonstation slogs ihop. Där kom den att ligga under många år. Huset kom att i dagligt tal kallas ”telegrafhuset”.