Enköping.då

Historia om en stad

Magistraten

UR MAGISTRATENS PROTOKOLL

Magistraten var det styrande organet i staden. Det bestod av borgmästaren och ett antal rådsmän.
Antalet rådsmän varierade från tid till tid. Under 1880-talet var antalet tre.  Rådstugerätten , stadens domstol , bestod av samma medlemmar som magistraten.
Magistraten lydde direkt under landshövdingen och hade till uppgift att se till att staden skötte sina åtaganden. Den beslutande makten låg dock hos allmänna rådstugan där alla myndiga män med en viss förmögenhet  ( alla fick inte vara med) hade rösträtt. Alla hade dock inte en enda röst. Röstantalet förtdelades efter förmögenhet och inkomst. På så sätt kunde några få medborgare i staden få stort inflytande i viktiga beslut.
Den allmänna rådstugan fanns kvar fram till 1887 då kommunfullmäktige infördes.

 

Kungörelse om brandsyn

Gårdsägare äfvensom Hyresgäster, i hvad till dem lämpligt är, erinras att, med stadgat vite sjelfva eller genom ombud under hela förrättningen tillstädsevara; lemna förrättningsmännen tillträde till alla rum, vindar, källare, uthus mm; hafva stegar upreste till de vindar som sakna trapp-uppgång; samt hafva vatten till hands för prof af sprutorna, samt jemte öfriga eldsläckningsredskap, böra vara framstälda på gårdarna .

Enköpings Rådhus 11 Maj 1863

Borgmästare och råd.

Brandsyn förrättades två gånger om året; på våren och på hösten.De hårda kraven på gårdsägarna måste ses mot bakgrund av branfaran i dåtidens städer. Större delen av bebyggelsen utgjordes av träbyggnader och öppen eld användes dagligen i spisar och andra eldstäder. Minnet av den stora branden år 1799 levde kvar i staden. Efter brandsynen var gårdsägarna dessutom skyldiga att skyndsamt åtgärda de brister som uppdagades vid synen, annars väntade böter.

 

Beslut angående telegraf

29 april 1857

På derom nu wäckt fråga förklarade närvarande Borgerskapet enhälligt att, enär de ansågo av Telgrafstation härstädes blifva för staden och orten i högsta måtto nyttig; Borgerskapet för deras del att, därest Kungl. Majt. i nåder skulle bifalla att en sådan station här inrättades, till lokal för densamma må af staden kostnadsfritt uplåtas de trenne rum i öfre wåningen af Rådhuset som nu äro för stadens räkning uthyrda; och blef härpå beslutat, att Magistraten och Borgerskapets äldste skola å stadens wägnar, till Kungl. Majt. Ingå med en underdånig ansökning det Kungl. Majt. I nåder wille tillåta och förordna att Telegraf station härstädes på stadens bekostnad inrättades, emot det staden förband sig att till lokal derföre kostnadsfritt uplåta ofvanbenämnda trenne rum i stadens Rådhus; samt att, på det dessa rum, som nu äro uthyrda till den 1:a instundande October, då måtte warda lediga, att i fall Kungl. Majt. Skulle begärda underdåniga ansökning i nåder bifalla, kunna till nämnda ändamåldisponeras, Drätselkammaren skall i laga tid tillsäga hyresmannen att hyresavtalet med sagda den 1:a October kommer att upphöra och derefter rummen icke widare uthyra, så wida icke framledes derom må warda anorlunda beslutat.

 

Sveriges första "elektromagnetiska telegraflinje" ( till skillnad från den tidigare optiska) byggdes år 1853 mellan Stockholm och Uppsala. Detta protokoll visar att man från Enköping var mycket intresserade av att ingå i det allt mer utbyggda nätet. Att  kostnadsfritt stå för lokaler var en nödvändighet för att få denna ansökan beviljad. Det omständiga och underdåniga språket ser i våra ögon lite väl insmickrande ut, men var på denna tid det gängse sättet att skrivledes ha kontakt med överheten i Stockholm. Telegrafen fick naturligtvis oerhörd betydelse för stadens kontakt med omvärlden. Nu kunde man kontakta myndigheter och affärsmän i fr. a Stockholm och få svar samma dag. Tidigare var man hänvisad till den något långsammare postgången. Telegrafen i Enköping kom senare att flyttas till det sk "Telegrafhuset" på Kungsgatan.

 

 Klagomål angående renhållning

Til Magistraten i Enköping

 Undertecknad får ödmjukast anhålla , det Skol-Lärareboställets innehafvare måste vid föreslaget vite åläggas att genast låta bortföra och rengöra under sitt afträdes Hus , hvilket ehuru påminnelser derom åtskilliga gånger skedt , troligen ej hvarit verkstält på flera år, och utom den svåra stank och osundhet , i synnerhet under den varma årstiden grannarne äro besvärade af,

Så befarar jag att mina deremot angränsande Hus deraf tager röta.

Äfven som att invånarna af samma boställe måtte åläggas minst en gång i hvarje vecka rengöra sin alltid osnygga rennsten, som likaledes är mig till förfång.

Enköping den 30 Maj 1847

C J Påhlman

Innehavaren av lärarebostället var Erik Abraham Pihlman. Han innehade tjänsten som lärare vid stadens pedagogi , som skolan kallades, fram till 1854. Han anmodas efter detta brev av magistraten att genast inkomma med en förklaring till detta missförhållande. När det gällde renhållning fanns i stadens ordningsstadga klara regler för vad som måste göras och vad det kostade i form av böter om man bröt mot dem.

 

Om stövlar till brandvakterna

Föredrogs och upplästes en af Stadens Brandvaktskarlar till Magistraten ingifven och till Borgerskapets äldste remitterad ansökning om erhållande af Stöflar och fann att ett par Stöflar för hvardera af Brandvaktskarlarna må af stadscassans medel genom Dretselkammarens försorg anskaffas; men att dessa stöflar icke få af Brandvakterna begagnas vid andra tillfällen än de de äro i tjenstgöring, utan böra dessemellan å Stadshuset förvaras.

Rådhuset den 5 november 1855.

Brandvakterna var vanligtvis tre till antalet och patrullerade staden nattetid. Med stadshuset menade man rådhuset.

 

Gnisslande skylt vid gästgivargården

Till Magistraten å Enköping

Magistraten anmodas inkomma med upplysning, om Magistraten vidtagit någon åtgärd med anledning af den uti dagboken vid Enköpings gästgifverigård för den 27 December 1855 förekommande anmärkning, att å gästgifvaregården är uthängd en skylt, som genom sitt förfärliga gnisslande omöjliggör för hvarje i dess närhet råkande, att erhålla den minsta sömn, hvilken anmärkning finnes undertecknad med namnet”G von Axelson”, kapten , Deliguencepassagerare”.

Landskansliet i Uppsala den 5 mars 1856.

Detta brev till magistraten i Enköping visar att Konungens befallningshavande i Uppsala minsann inte glömde bort att styra sina undersåtar hur litet och betydelselöst ärendet än syntes vara.

 

Ansökan om telegrafstation till staden

 Den 29 april 1857.

På derom nu väckt fråga förklarade närvarande Borgerskapet enhälligt att enär de ansågo en Telegrafstation härstädes blifva för staden och orten i högsta måtto nyttig, Borgerskapet för deras samtycke att derest Kungl. Majt i nåden skulle bifalla att en sådan station här inrättades till lokal för densamma må af staden kostnadsfritt upplåtas de trenne rum i öfre våningen af Rådhuset som nu äro för stadens räkning uthyrda; och blef härpå beslutat, att Magistraten och Borgerskapets äldste skola, å stadens wägnar , till Kungl. Majt ingå med underdånig ansökning det Kungl. Majt. I nåden wille tillåta och förordna att Telegraf station härstädes på statens bekostnad inrättades, emot det staden förband sig att till lokal därföre kostnadsfritt uplåta ofvanbenämnda 3e rum i stadens Rådhus, samt att, på det dessa rum, som nu äro uthyrda till den 1:a instundande oktober, då måtte varda lediga, att i fall Kungl. Majt skulle underdåniga ansökning i nåden bifalla, kunna till nämnda ändamål disponeras, drätselkammaren skall i laga tid tillsäga hyresmannen att hyresavtalet med sagda den 1:a oktober kommer att upphöra och derefter rummen icke widare uthyras, så vida icke framdeles derom må warda annorlunda beslutat.

 

Kungl. Majt kom senare att bifalla denna ansökning och stationen upprättades i februari 1858. Detta gjorde naturligtvis att kontakterna med övriga landet förbättrades till gagn för handlare, polis- och rättsväsen, magistraten mm. Stationen kom 1892 att flyttas till det sk. ”telegrafhuset” på Kungsgatan ( det gamla skolhuset mitt emot gamla apoteket)

 

Om gångbro över Enköpingsån

I  augusti 1858 lämnade Borgerskapets äldste en ansökan till Magistraten att en spång över ån efter den gamla bron skulle byggas.

Med den gamla bron menade man den bro som tidigare (före 1850) förband Munksundsgatan med staden på andra sidan ån. Via den gick genomfarten genom staden i gamla tider fram tills en ny bro byggdes 1850 där ligger i dag mot Kungsgatan.

Följande beslut tog av Magistraten vid möte den 23 augusti 1858

Med anledning af åfvanskrifnes gjorda ansökan som nu föredrogs , att en spång kunde för trafikerandes beqvämlighet erhållas och byggas öfver ån , förklarade efter upläsning af ansökningen Borgerskapets äldste , att de till den i ansökningen gjorde begäran lämnade sitt bifall , men önskade därjemte att spången måtte blifva lagd gent emot Munksunds gatan , att den måtte blifva uppförd i varaktig och i båge eller valv-form med 3 alnars bredd , och att den öfver ån i Upsala byggde gångbro kunde tjena som mönster , så att sagde gångbro därjemte icke må komma att utgöra ett afbrott mot järnbron , utan fast häldre blifva en prydnad för den mellan dessa broar tillämnade park anläggning.

Nu blev det ingen vacker valvbro utan fastmer en flottbro av 2 alnars bredd samt försedd med ledstänger på båda sidor.

 

 

Om klagomål angående eländig häst vid gästgiveriet

Till Magistraten i Enköping

 På sätt Kungl. Majts Befallningshafvare i Westerås Län tillkännagifvit har uti sistlidne mars månads dagbog för Bjuggsta gästgifvaregård under den 31 i samma månad funnits antecknadt ett så lydande klagomål:

”Wid resan från Enköping erhölls en så eländig häst , att det varit hög grad af djurplågeri att, äfven om det låtit sig göras , begagna densamma hit , efter en half mils resa , såg mig nödsakad ackordera mig till en annan af bondsonen Johan Bergren från Öhr i Tillinge socken , som derföre erhållit full skjutslega från Enköping , hvilket härmed till vederbörandes kännedom anmäles.

A Adelskjöld Kapten vid Kungl. Wäg- och wattenbyggnads Corpsen.”

Och ville Magistraten, med anledning deraf , anställa undersökning för utredning af förhållandet samt med protokollet deröfver hit inkomma.

Landskansliet i Uppsala den 19 April 1858

 

Alla gästgivare var skyldiga att tillhandahålla en dagbok i vilken resande kunde framföra åsikter och klagomål. Här har alltså kapten Adelskjöld råkat ut för en skröplig häst , vilket inte alls var ovanligt. Dock skall gästgivaren i detta fall icke ställas till ansvar då denne i detta fall icke ansvarade för skjutsverksamheten.

Bjuggsta gästgiveri låg mitt mellan Enköping och Västerås.

 

 

Om löneförhöjning för stadens brandvakter

Den 1 Maj 1861

Samma dag sedan stadens Brandvakter Fredrik Wallinder , A Andersson , L Eriksson , G Larsson, J P Törnblom och Johan Dahlberg uti till magistraten den 15:e sistlidna April ingifven skrift anhållit om någon tillökning å deras innehafvande lön , och Magistraten då beslutat att öfver samma ansökning i dag höra stadens borgerskap och öfriga röstegande innevånare; så föredrogs och upplästes nu berörda ansökning och efter det jämväl tillkännagifvit , att hvarje Brandvakts lön nu utgöra sextio riksdaler riksmynt årligen , förklarade närvarande borgerskap och öfriga stadens innevånare sig befalla lönehöjning af sagda lön till sjuttiofem riksdaler riksdaler riksmynt årligen , utom af brandvakterna förut innehafvande skopenningingar fyra riksdaler samma mynt , med villkor att brandvakterna skulle vara skyldiga att under den mörka årstiden, nemligen November , December , januari och februari månader fortsätta patrulleringen till klockan 5 på morgnarna, då den föreskrifna ringningen med Stadshusklockan ock borde ske, i stället för klockan 5 , som hittils skett samt jämväl hädanefter under den öfriga tiden af året skulle komma att äga rum , och beslöt i anledning häraf Magistraten att höra brandvakterna huruvida de , emot erhållande af berörda löneförhöjning, vilja underkasta sig nämnda förökade tjänstgöring, som efter Magistraten vill i afseende derom besluta.

 

Tilläggas kan att brandvakterna gick med på denna löneförhöjning trots den förlängda arbetstiden. Brandvakternas uppgift var att patrullera i staden nattetid. Någon patrullerande polis fanns ännu inte. Man kan fråga sig varför patrulleringen slutade så tidigt som klockan 4 på morgonen. Så dags återstod det ju åtskilliga timmar av mörker under vintern. Svaret torde vara att redan i denna tidiga timme började folk röra sig ute i staden varför inga brandvakter längre behövdes. Skopenningen kan förklaras av att brandvakterna icke försågs med vare sig uniform eller skor från staden , men att de i stället fick ersättning för slitage på de egna skorna.

 

 

Om inventarier vid nya läroverket

 Ungefärligt kostnadsförslag i och för inredningen af undervisningssalarne i det nya Elementarläroverket.

Sittplatser med thy åtföljande pulpet för hvarje

särskild lärjunge, 60 st á 6 rd riksmynt …………………………………..360

För lärarnes räkning i trenne rum: bord med pulpet

Och tvenne lådor i bordet med lås, samt en karmstol

, begge delarne hvilande på en plateau  ……………………………………84

Ändring af en gammal kateder och af ett bokskåp

Jemte ommålning af det sednare    ………………………………………… 15

I och för Gymnastik-salen tvenne trähästar   …………………….…….10

                        Dessas betäckning med

                        Madrasser af skinn  ……………………………………    33

En st plint med dyna    ……………………………………………………………… 10

Dessutom trenne Trä-taflor svartmålade á 8 rd   …………………    24

                                                                        Summa   536

 

Såsom bidrag å läroverkets sida till bestridandet af dessa kostnader erbjudes ur Terminsavgiftskassan ett belopp af omkring 130 rd riksmynt , så att den utgift , som drabbade staden , blefve ungefär  ………..400

Enköping den 21 juni  1864

F Lindgren

 

Med ”nya Läroverket” menas skolhuset vid kyrkan som nu är musikskolan.

Det gamla läroverket låg i korsningen Rådhusgatan och Kungsgatan ( dagens uteservering vid ”spanska trappan”). När läroverket flyttade startades där en flickskola.

Av förslaget förstår man att läroverket kunde ta emot högst 60 lärjungar. Vem som helst fick inte börja men man måste ha fyllt 9 år samt klarat av en del tester , flickor kom naturligtvis inte i fråga.

Det framgår även att huset inrymde en gymnastiksal. Gymnastikhuset på andra sidan Kyrkogatan byggdes långt senare.

Fredrik Lindgren var rektor för läroverket sedan 1862.

 

Om brandsyn

Till förrättande af detta års Wåhr-brandsyn här i staden äro följande dagar uti innestundande juni månad utsatte, nemligen

I Norra Roten tisdagen den 2:a klockan 8 fm ;   i Östra Roten samma dag klockan 2 eft.m ; Öfra Södra Roten onsdagen den 3:e kl. 9 f.m. ; Nedre Södra Roten med Gröngarn samma dag klockan 2 eft.m. och i Westra Roten thorsdagen den 4:e kl. 2 eft. M.

Gårdsägare äfvensom hyresgäster , i hvad till dem lämpligt är , erinras att, vid stadgat vite sjelfve eller genom anbud under hela förrättningen tillstädsevara, lemna förrättningsmännen tillträde till alla rum, vindar, källare, uthus m.m, hafva stegar upreste till de vindar som sakna trappuppgång ; samt hafva vatten till hands för prof af sprutorna, som , jemte öfriga eldsläckningsredskapen böra vara framstälde på gårdarna.

Enköpings Rådhus den 11 Maj 1863.

Borgmästare och Råd

Brandsyn förrättades två gånger om året , höst och vår. Följde man inte reglementet väntades böter. Likaså blev det böter om man efter brandsynen inte rättade sig efter ev. anmärkningar och snarast rättade till brister. Att brist på efterlevnad av dessa regler sågs med stort allvar kan man förstå. Minnet av den stora branden år 1799 fanns ännu kvar. 

Om salustånd vid marknader

Till Enköpings Wälloflige Magistrat

Till förekommande af trängsel å gatorna vid de årliga marknaderna här i Staden , får Drätselkammaren hemställa till Magistraten eller om så nödigt är , föredraga vid almänna Rådstugan , om förbud för trafikerande att å gata utefter Husraderna uppställa bord eller åkdon för bedrifvande af handel , utan att all handel utöfvas på Torget å de af regleringsmannens anvisade platserna.

Enköping den 30 Maj 1864

På Drätselkammarens vägnar

A Johansson

 

Drätselkammaren i staden var den instans som genomförde de beslut som togs av magistraten.  Att brevet skrevs tyder på att ordningen inte var den bästa runt torget vid marknaderna. På den tiden trafikerades alla fyra gatorna vid torget och salustånd på gatorna gjorde det naturligtvis svårt för trafiken av diverse hästdragna fordon att flyta fritt.

 

 

Om nytt fattighus

Då, uti innevarande års utgifts stat för fattigvården , något belopp för hvarken nybyggnader eller reparationer å de hus , som stå omedelbart under fattigvårdsstyrelsens tillsyn blifvit vid statens uppgörande förliden höst hvarken beräknadt eller upptaget , och med några medel till reparationer än mindre för nybyggnader blifvit i öfrigt ställde till fattigvårdens disposition eller finns för sådant ändamål donerade , men Icke destomindre fattigvården har sig reglementariskt ålagt att förse fattighjonen med bland annat äfven husrum, hvaraf bihofvet likväl blir med hvarje dag kännbarare  i samma mon samhället tillvexer och fattighjonens antal tillföljd deraf ökas , så får fattigvårdsstyrelsen , som ansett sig i tid böra fästa stadens innvånare på behofvet af ett ökadt utrymme på ett ställe inom fattighusgården till fattighjonens herrbergerande , härmed föreslå, att, till undvikande af större trängsel i rummen och deraf uppkomande olägenheter , så väl i hänseende till ordning och trygghet , som sundhet för hjonen i fattighuset, hvarest numer till och med köket , ehuru inskränkt och litet för de nödvändigaste göromålen såsom bakning , tvätt och matlagning, äfven måste uptagas för inhysande af fattighjon, samt för att icke behöfva betunga fattigvården med numera alltför uppdrifna hyror för lägenheter , hvilka ute i staden måst anskaffas och förhyras åt andre fattighjon, för hvilka plats å fattighuset under hittils saknats , en ändamålsenlig och med afseende äfven på framtiden tillräcklig byggnad uppfördes , antingen invid och i sammanhang med den nuvarande fattighusbyggnaden eller också helt och hållet fristående, försedd framförallt med ett rymligt kök , uteslutande afsedt för dagliga husbehofven inom fattighuset. Saknaden för närvarande af ett rum, för herrbergerande af sjuke som antingen finnes bland fattighjonen eller behöfver anlitas af tillfälligtvis ankomne resande sjuklingar, är alltför stor , för att icke farsot utbryta, så stod man för de deri insjuknade aff arbetarklassen eller bland fattighjonen aldeles redlöse.

Det är med anledning heraf och då fattigvårdsstyrelsen icke vill eller anser sig böra bära ansvaret för följderna att hafva uraktlåtit omnämna ett olägenhetsförhållande i afseende på bostäder för fattighjonen m.fl allmänna behof- behof som alls icke låta afvisa sig utan hjelp , och hvilka städse göra fattigvårdsstyrelsen stora bekymmer och olägenheter, utan att fattigvårdens utgifter derigenom förminskas eller fattighjonen beredes större fördelar , men väl tvärtom, som fattigvårdsstyrelsen genom undertecknad dels ordförande enligt uppdrag efter beslut , vördsamt begär , att Magistraten ville efter frågans beredning höra Allmämma Rådstugan i början af juni om lämpligaste stället för anskaffande af ändamålsenligare lokal till så väl fattighjonens herrbergerande , som sjuklingars inrymmande.

Enköping den 20 Maj 1865.

På fattigvårdsstyrelsens vägnar

A Wallin

 

En kommitté tillsattes som föreslog vare sig en utbyggnad av fattigstugan vid Gröngarn eller en nybyggnad annorstädes. I stället föreslog man inköp av ett hus på Munksundet ( där nuvarande sjukhuset ligger ) tillhörande sockerbagaren Zettermark. Kostnaden skulle bli 400 riksdaler Banco. Förslaget antogs och fattighjonen kunde flytta in i ”Lustigkulla” som huset kallades. Det visade sig dock att inte heller detta hus höll måttet. Redan efter 15 år ansågs den tjänat ut och ett nytt fattighus byggdes i Galgvreten 1883.

 

 

Om gatlyktor

Till Enköpings Wällofliga Magistrat

Som Kryddgårdsgatan är den enda af Stadens gator som saknar Lycktor , altså får undertecknade Husegare på nämnda gata , anhålla att Tvenne Lycktor på Kryddgårdsgatan till instundande Höst blifva uppsatta invid Snickar Erikssons Hörn och den andra vid Thorslings Hörn, som Husegarna vid nämnda gata får årligt betala afgift så är begäran ej obefogad.

Enköping den 11 Juni 1866

 

Frågan togs upp redan den 20 juni och ”efter någon diskussion” i allmänna rådstugan beslöts att bifalla denna begäran och uppdrogs åt Drätselkammaren att lyktorna måtte anbringas å platser som den fann  lämpligast.

 

Om skottpengar på räv

Till Magistraten i Enköping

Konungens befallningshafvandes denna dag meddelade beslut i anledning af kakelugnsmakaren C O Bergqvists framställan om erhållande af belöning för 3 st dödade räfvar och 9 st. ofödda räfungar anmodas Magistraten att tillställa bemälde Berqvist med bevis, som hit förväntas. Uppsala slott i Landskontoret den 12 april 1866.

A L Hamilton

På denna tid ansågs alla rovdjur endast vara till besvär och skulle helst skjutas bort helt och hållet. För att uppmuntra folk att avskjuta dessa kreatur betalades skottpengar ut, men inte utan bevis. Här uppmanas Bergqvist att tillsända sådana. (antagligen i form av svansar). Skottpengen på en räv bör under dessa år legat på 2-3 riksdaler. Om detta även gällde ofödda ungar förtäljer inte källorna. Adolf Ludvig Hamilton var f.ö landshövding 1862 - 1893.

 

Om lösaktiga kvinnor

Till Wällofl. Magistraten i Enköping!

Som det oskick allt mer och mer syns inräta sig inom detta samhälle, att Kringvandrande lösaktiga qvinnor , dels med , dels utan , barn längre tider sig här uppehålla , hvarigenom är att befara dels att veneriska smittan mera sprids inom Stadens område , dels att dessa qvinnor kunna komma fattigvården till last, som hvar och en torde hafva sig bekant är ganska tryckande.

Allmänna lagen  stadgar intet om dessa qvinnors  behandling utan öfverlemnar åt Magistraten att härom förordna ; i andra städer åro viten stadgade dels för dom , som hysa sådana personer, dels för dem sjelfva att sig i Staden uppehålla.

Polisen här har gjort hvad på dem ankommer, har nemligen förständigtat dessa usla varelser att genast begifva sig härifrån, detta utan framgång. I anledning af allt detta vågar jag uppmärksamma Magistraten på detta förhållande, under vördsam anhållan , att Magistraten begagnade fatta ett som jag vågar hoppas , skarpt beslut i detta fall, för att skydda samhället för dess menliga följder; och får jag anhålla om det af beslutet.

Enköping i Stadsfiskalens kontor den 5 December 1868

Hjalmar Svedelius

 

Hjalmar Svedelius tillträdde som stadsfiskal tidigare detta år och kanske ville han markera att nu blåste nya vindar. Lösaktiga kvinnor (som det uttrycktes på den tiden) var inte ovanligt, inte ens i en liten stad som Enköping. Någon empati för dessa kvinnor kände man inte. Tvärtom var den allmänna inställningen precis så oförsonlig och hätsk som stadsfiskalen här ger uttryck för.  Att  de kunde bli en belastning för fattigvården gjorde heller inte saken bättre.

 

 

Fångförpassning

Fång-gewaldigern  A Axelsson anbefalles  att i morgon den 29 dennes från härvarande Länsfängelse tiil Enköping afföra och emot qwitto till Borgmästaren aflemna nedannämnde fånge: Bortstbindaren Sven Petter Svensson ofängslad , hwilken fånge , häktad för lösdriveri, skall derstädes aflemnas , enligt dit aflåten skrifwelse härifrån  . Ett bref till Borgmästaren i Enköping bifogas denna förskafning och innehafves af Gevaldigern.

Under forslingen tilldelas en hwar fånge i dagligt traktamente 20 öre Riksmynt samt 1 1/3 skålpund rågbröd eller dess wärde i penningar efter markegångspris.

Landskansliet i Uppsala den 28 December 1872

Fången affördes från Länsfängelset med skjuts efter en Häst , betygas:   G Abrahamsson

Det vanliga vid frigivning av fångar efter strafftiden var att de transporterades till den församling de senast var skrivna.  Fången överlämnades till  ( i detta fall ) borgmästaren som hade att tillse att den frigivne sattes i arbete och därmed inte låg samhället till last.

Den f.d fången fick  medel  för sitt uppehälle under resan.  ( 1 skålpund = 425 gram). Transporten mellan Uppsala och Enköping klarades troligen inte av under en dag. Man övernattade antagligen på något gästgiveri på vägen.

 

 

Utdrag ur Taxan vid Enköpings gästgiveri år  1874 – 1875

En måltid af 3 rätter mat husmanskost med bröd och svagdricka 1,75 kr
En dito af 2 rätter husmanskost med bröd och svagdricka 75 öre
Åstundas bättre än husmanskost, må med värden derom serskildt öfverenskommas  
   
Herberge uti ett rum, half eller hel dag utan nattläger 50 öre
Herberge för nattläger med säng för en person 1,25 kr
Herberge för 2ne personer i samma rum, för båda tillsammans 1,75 kr
För en enkel Domestiksäng 75 öre
För en dubbel dito 1 kr
Stallrum för en Häst i dygnet 25 öre
Wagnsrum inom lås och nyckel för en Wagn 37 öre
En eldbrasa af torrved 50 öre 50 öre

Alla priser bör jämföras med en vanlig arbetares lön som vid denna tid låg på omkring  1 kr och 50 öre per dag.

 

Om gästgiveriets dagbok, augusti 1875

Till Magistraten i Enköping

Vid granskning af augusti månads dagbok för gästgifverigården i Enköping har Länsstyrelsen funnit Dagboken fläckad af bläck och annan orenlighet, och , jemte det Länsstyrelsen härmed anmodar Eder att då I mottagen dagboken i nedsöladt skick härom anställa förhör med vederbörande för utrönande af anledningen dertill och protokollet derföre jemte dagboken insända har Länsstyrelsen skolat anbefalla Eder förständiga vederbörande att genom lösa permar eller annorledes skydda dagboken för ned smutsning så vidt ansvar för vårdslöshet härutinnan vill undvikas.  Landskansliet i Uppsala den 10 September 1875

 Gästgivaren var skyldig att föra bok över de resande. Av skrivelsen framgår att magistraten var skyldig att insända densamma till länsstyrelsen varje månad. Den skulle vara rätt och snyggt ifylld. Annars blev det bakläxa.

 

 Om kälkåkning på stadens gator 

Till Herr Stadsfiskal H Svedelius , Enköping

 Ehuru ej Enköpingsbo tager jag mig det oaktadt friheten till Herr Stadsfiskalen anmäla följande:Då jag sistlidna Lördagsafton omkring kl. 7 i sällskap med Rådman Hjort af Ornäs på Jädra och hans båda döttrar anlände till staden höll min häst och släde på att blifva rent af öfverkörd af kälkåkande efter Kyrkogatan och hästen deraf uppskrämd var färdig att taga i sken.  Någon olycka inträffade likväl icke oaktadt det stora tillbudet , utan kommo vi helskinnade undan. När vi sednare på aftonen gingo ifrån Conserten i Läroverkets Gymnastiksal var det med möda dertill vi undgick att blifva öfveråkt af både äldre och yngre , som skrikande och stojjande åkte fram på både kälkar och större fordon. Detta skrik och åkande fortfor ännu klockan elfva på qvällen , då vi reste hem,  tillfölje varaf vi äfven då voro nära att blifva öfveråkta och hästarna skrämda i sken. Att vi undkommo med blott rädsla var underligt, ty om någon möjlighet fanns bjödo de kälkåkande till att med skrik och väsen skrämma både människor och djur, och säkert är att får dylikt obetalt passera kan olyckan omöjligen undvikas. Det olagliga att åka kälkbacke efter stadens allmänna gator samt det oskickliga att börja vid stadens kyrkdom och såsom backe använda en del af kyrkogården talar för si sjelft så starkt, att blott detta om ej annat bör tala för att förbud vid vite blef utfäst för kälkåkning efter gatorna.  Backar finnes ju utom staden så tillräckligt att gatorna kunna vara fredade.

Jädra den 21 Januari 1878

Axel Engströmer

 Frågan togs upp , men magistraten fann ej någon anledning att förbjuda  ”den för ungdomen helsosamma kälkåkningen”. Däremot anmodas pattrullerande polisbetjenter  att ingripa mot skrik och störande av ordningen.

 

Om öppnande av värdhus vid järnvägsstationen

Till Magistraten i Enköping

Med bifogande af handlingarne, angående af Styrelsen för Stockholms-Westerås-Bergslagens Trafikaktiebolag gjord ansökning om rättighet för  handlanden Öfverbergs hustru Cecilia Öfverberg , född Holmström , att vid bolagets station i Enköping uti en der uppförd serskild byggnad, få utöfva värdshusrörelse, dock icke i förening med utskänkning af spirituösa drycker , anmodar Länsstyrelsen Eder att i öfverensstämmelse med 2& i Kungl. Förordningen den 18 September 1874 afgifva utlåtande samt dervid inkomma och handlingarne återställa.

Landskansliet i Uppsala den 11 Juni 1878

 Järnvägen mellan Stockholm och Bergslagen invigdes i december 1876. Magistratens i Enköping  svar till landskansliet var positivt, varför Cecilia Öfverberg fick öppna sin värdhusrörelse vid stationen i Enköping

  

Inköp av slang till brandkåren

Till allmänna rådstugan i Enköping
Uti Inspekt. Herr C A Nyströms utlåtande , grundat på förnyad inspektion af brandanstalterna härstädes den 30 Nov. 1879 , anmärkes rörande slangförrådet , att äldre uppfordringsverket fortfarande är i behof af minst 200 fot ledningsslang; hvarjemte äfven skäl vore att tillöka förrådet egentliga sprutslangar med 2 à 300 fot, tillsammans således 4 à 500 fot.
Med anledning af anförda anmärkning får undertecknad för allmänna Rådstugan föreslå , att – som 100 fot sprutslang redan är inköpt till sprutan No 1 , - ytterligare cirka 300 fot inköpes att användas dels till ledningsslang vid äldre uppfordringsverket och dels till reserv vid förefallande behof; äfven föreslås allmänna Rådstugan , att den anslår medel till en slangkärra och till ändring af en äldre sprutkärra till slangbrokärra.
Enköping d. 7 Maj 1880
Hans Wallin
Brandchef

Stadens brandkår bestod av alla män mellan 18 och 55 år delade i fyra brandrotar, var och en under ledning av en brandrotmästare. Man var skyldig att ställa upp vid utryckning och vid de med jämna mellanrum förekommande övningarna. Samlingsplatsen var alltid torget mitt i staden , medan utrustningen förvarades i olika förråd i staden.
Brandchefen arvoderades av staden med 200 kr om året. Det kunde man naturligtvis inte leva på. Uppdraget var en bisyssla. Hans Wallin var i det civila folkskollärare.

 

Om sopning av gator

 Af förekommen anledning och med stöd af §4 uti ordningsstadgan för Rikets städer den 24 mars 1868 fann magistraten skäligt besluta att hädanefter under tiden från den 1 nästkommande Maj till och med den 31 derförljande augusti sopning af stadens gator skall verkställas minst två gånger i hvarje vecka neml. Onsdagar och lördagar efter kl. 8 på aftonen, hvarom vederbörande skulle genom kungörelse i stadens tidningar förständigas.

Enköping den 11 april 1882

 Sopning och renhållning av stadens gator och torg låg under magistratens ansvar. Det skedde ofta med hjälp av de fattighjon som bodde på fattigstugan eller på annat sätt fick underhåll av staden. Det var nog inte så mycket sopor, grus eller sand man sopade utan fastmer orenligheter från hästar. Allt transporterades med häst. Det berättas att en bit in på 1900-talet när hästarna ersattes av bilar det ansågs vara ett lyft för miljön i städerna.

 

 

Ansökan om ölservering 1882
I egenskap af målsman för min hustru Hanna Tholander , icke allenast tillåter jag , att hon må söka och utöfva rättighet att i sammanhang med af henne idkad matservering åt spisande gäster till förtäring på stället försälja öl och andra maltdrycker , utan äfven ikläder mig ansvarighet för de förbindelser , hon i och för rörelsen kan komma att ingå.
Enköping den 21 Augusti 1882
Robert Tholander

Detta brev till Magistraten skvallrar om att gifta kvinnor inte var myndig på denna tid. Hanna Tholander kunde alltså inte själv söka detta tillstånd

 

 

Rapport om eldsvåda februari 1882

Rapport

1882 den 16 Februari kl 3 fm väckt af brandsignal begaf jag mig genast till Wädereqvarn på Enköpings ås, och fann qvarnen i full brand. Sprutor , wattentunnor och manskap från Staden ankommo sedan qvarnen nedbrunnit , tog jag mjölnardrängen Lars Petter Olsson i förhör , som berättade, ”att han ensam skött qvarn föregående dag, mjölnar C E Carlsson rest bort nämnde dag på morgon och vore ej ännu återkommen. Samma dag kl 10 em hade Olsson stängdt vingarne å qvarnen samt qvarn i öfrigt, då ingen eld synts, och gått till hvila i manngården , på morgon kl 2 à 3 vaknade han, af att duken å vingarne slog och vingarne gingo baklänges, sprang genast till qvarn, som var i full gång och gnistrade om stenarne, sökte stänga vingarne, men förmådde ej, sprang då efter folk, hvarunder branden utvecklade sig”,  hvilket jag får anmäla i händelse det aktas nödigt att vidare anställa undersökning. 

Enköping som ofvan
H Svedelius

Hjalmar Svedelius var stadsfiskal och den som ansvarade för polisiära ärenden i staden. Rapporten är skriven kortfattat och med ofullständiga meningar vilket var ovanligt i dåtida skrivna dokument.

Enköpingsåsen hade sedan mycket länge varit platsen för en väderkvarn. På Dahlbergs kopparstick över Enköping från 1695 syns bakom kyrkan en kvarn. Åsen var då inte skogsbeklädd och således en utmärkt plats för en väderkvarn. Efter branden byggdes inte kvarnen upp igen.

 

 

Brev till magistraten januari 1883

Till vällofl. Magistraten i Enköping

Nykterhetsföreningarne i Enköping, hvilka på sina både offentliga och enskildda sammanträden flere gånger behandlat frågan om sprit- , vin och maltdrycksförsäljning härstädes å sön- och helgdagar och länge insett de ledsamma följderna deraf särskildt i dessa tider, hafva dervid kommit till den åsigt , att all dylik försäljning vare sig till förtäring på stället eller till afhemtning , borde förbjudas från kl. 6 på Lördags- och helgdagsaftnar till kl. 9 derpå följande hvardagsmorgon.
Vår mening är sålunda icke, att krogar , schveizeriet och ölstugorna skola stängas under nämnda dagar, utan vi önska endast , att förbud måtte utfärdas mot försäljning af alkoholhaltiga drycker under dessa tider.
De sedliga fördelarna af ett dylikt förbud ligga för hvarje fördomsfri menniska i öppen dag , att vi anse allt motiverande härför vore alldeles öfverflödigt.
I anledning häraf få vi vördsamt anhålla, det täcktes Magistraten för en snart blifvande allmän rådstuga till behandling och afgörande framlägga detta vårt förslag.
Enköping den 18 Januari 1883
Daniel Öhman     ordförande i nykterhetssällskapet Hoppets Här
J O Ahlin             ordförande i Goodtemplarorden Ena
C G Jansson        ordförande i  Goodtemplarorden Afzelius
August Lundin     ordförande i Enköpings Arbetareförening   

 

Företrädare för det bolag som hade ensamrätten i Enköping när det gällde försäljning och utskänkning av spritdrycker var inte sena att till magistraten inkomma med deras syn i frågan. Redan i februari inkom ett brev där man motsatte sig sådana idéer och hävdade att man följde gällande lag och att det endast kunde komma på tal ifall det skulle förekomma särskilda skäl i form av exempelvis stora ordningsproblem. Några sådana skäl ansåg man inte fanns.

Nykterhetsivrarnas förslag avslogs senare i den allmänna rådstugan



I mars 1884 inkom följande brev till magistraten:


Till Magistraten i Enköping
I egenskap af verkställande direktör för Enköpings Spritvarubolag får jag härmed för öfvertagande af utminuteringen och utskänkningen i Enköping under försäljningsåret 10 okt 1884 – 30 sept. 1885 å bolagets vägnar erbjuda i likhet med föregående år utminuteringsskatt för 50000 kannor och utskänkningsskatt för 4000 kannor.
Bolaget utgöres af Doktor E Westerlund , handlanden J J Björnvall, Apotekaren A Kaijser , Handlanden C E Lindfeldt , Rektor C A Grafström , Stadskassören  C L Otter , Handlanden Alb. Jansson , Handlanden V Hyckerström , Fabrikören G Kekonius , Kollega Dr A F Rönnqvist , Bokhandlanden F Mollstadius , Kamrern A Ljung , Handlanden Fr. Löfgren , Handlanden J Lundberg , Prosten C T Hjerpe , Provincialläkaren Dr A O Ihrfors , Handlanden J L Thorslund , Postmästaren M Nylander , Spannmålshandlanden  T Pettersson , Fabrikören  L Kaijser , Gårdsegaren J Björklund  och Lazarettssysslomannen W Ljung som samtligen en för alla och alla för en ansvarar för bolagets förbindelser.
Bolagets stryrelse utgöres af undertecknad i förening med Herrarna A Kaijser , Alb. Jansson , G Kekonius och C A Grafström.
Såsom af bifogade stadgar inhemtas har bolaget till uppgift att utöfva sin verksamhet uteslutande med hänsyn till det allmänna bästa och den arbetande klassens fördelar i moraliskt och ekonomiskt afseende.
                                                     Enköping d. 31 Mars 1884
                                                     På Enköpings Spritvaruhandels wägnar
                                                                         J J Björnvall


Enköpings Spritvarubolag fick utminuterings- och utskänkningsrättigheterna trots ett sämre anbud än den enda konkurrenten. Detta kan knappast sägas vara förvånande. Den uppräknade samlingen herrar som utgjorde bolaget tillhörde alla stadens ledande skikt och kunde lätt med sina röstantal dominera den allmänna rådstugan.
Förfarandet i beslutsgången skulle kanske inte godtas i dag. Det faktum  att doktor Westerlund , rektorn vid läroverket Grafström och prosten Hjerpe var delägare i detta spritvarubolag kanske också får någon att i dag höja på ögonbrynen.

 

 

 

Till Magistraten i Enköping
Enligt Kongl. Medicinalstyrelsens hit aflåtna skrifvelse af den 18 dennes har Kongl. Styrelsen samma dag till lärling för instundande hösttermin vid barnmorskeundervisningsanstalten i Stockholm antagit jordegaredottern Hilma Josefina Löf från Enköping, Kryddgårdsgatan No 9, med villkor att hon af egna medel bekostar sitt underhåll under lärlingstiden , att hon före den 1 instundande oktober sig i hufvudstaden infinner och anmäler hos barnmorskeläraren , professoren C M Groth, samt att hon vid det inträdesförhör , som med henne kommer att anställas , pröfvas innehafva de egenskaper , som förutsättas i &3 af Kongl reglementet för barnmorskor den 28 november 1856 , sådan denna & lyder i Kongl Kungörelse den 5 november 1880 ; och anmodar Länsstyrelsen Eder att , så tidigt ske kan , förständiga bemälda sökande om hennes antagande under berörda villkor , med erinran derjemte , att hafvande tillstånd utgör hinder för undervisningens ändamålsenliga begagnande.
Landskansliet i Uppsala den 27 augusti 1884


Hilma Josefina var född i Enköping 1862. Efter att ha bott i Stockholm några år återvände hon till Enköping 1882.
För en ung kvinna fanns inte många möjligheter att studera under denna tid. Barnmorskeutbildning var en möjlighet.

Mera info om Hilma Josefina   http://www.genealogi.se/portratt/comment.php?id=29222

 

 

Om polisernas löner

Aflöning för polistjensgöring i Enköping under februari månad 1886

Öfverkonstapel Ström             60 kr 00 öre

Konstapel Eriksson                 54 kr 17 öre

Konstapel   Sandberg              54 kr 17 öre

Konstapel Lundell                  54 kr 17 öre

Extra konstapel Ahlin              29 kr 17 öre

Extra konstapel Eriksson         29 kr 17 öre

                        Summa           280 kr 85 öre

                                           Enköping den 1sta mars 1886

 

Först 1885 fick Enköping fast anställda poliser och en polisstation som var bemannad dygnet runt. De extra konstaplarna tjänstgjorde mest genom att patrullera staden nattetid. Det gamla systemet med brandvakter togs bort detta år.

           bild-radhus.jpg

Designed by Ali Han