Enköping.då

Historia om en stad

Lite af hvarje

 

Under denna rubrik kommer jag att införa korta (oftast) notiser om saker jag hittat och som kanske inte ryms under andra rubriker.

 

OM PRISET PÅ BRÄNNVIN

TAXA

 Hvarefter följande waror skola försäljas å Tracteursställen och Krogar uti Enköping under April Månad år 1853

Dricka

1 kanna Öl                          10 skilling Banco

1 Dito Svagdricka              2 skilling och 8 runstycken Banco

 

Bränwin

1 kanna                              40 skilling Banco

1 Jumfru                             1 skilling och 4 runstycken Banco

 Denna Taxa skall, wid vite om Tre R:dr 16 sk. Banco, finnas å wäggen uti försäljnings- eller krogrummet å hwarje Trakteursställe och Krog här i Staden anslagen och, wid enahanda vite, må icke å desse ställen för i Taxan utsatte waror, hwilka, jemte mat, alltid böra derstädes finna att tillgå, tagas högre betalning än Taxan innehåller. Skolandes wid vite, det dricka som å nämnde ställen försäljes, wara godt och wälsmakande samt bränwinet wara rent och hålla minst 5 grader.

Enköpings Rådhus den 21 mars 1853

Borgmästare och Råd

 

Mynten under denna tid var:

1 Riksdaler = 48 skillingar

1 skilling = 12 runstycken

 

1 kanna motsvarade 2,6 liter

1 jumfru motsvarade 8,2 cl

En arbetares veckolön uppgick till ca. 3 riksdaler

 

 

 ETT INTYG

”Att ogifta Selma Charlotta Jansson född den 1 mars 1858 icke blivit här i staden i konkurs tillstånd försatt; det varder härmed på begäran till bevis meddelat.

Stockholms Rådstfvurätts andra afdelning den 25 september 1883”

Ett viktigt intyg att visa upp då man som Selma Jansson stod i begrepp att flytta sin handelsrörelse till Enköping. Intyget visar att hon är en tillförlitlig person.

 

OM EN AUKTION

Glasmästeriarbetaren L E Törnbloms inrop vid auktion den 1 oktober 1867

1 Bord                         6,35 riksdaler

3 bout. Vin                 2,35

5 taflor                        1,55

2 pipor                        1,00

12 duss knappar       2,00

2 duss knappar         0,35

1 piphylla                    1,75

1 matta                       2,55

1 kniv                          0,50

1 flaska                       2,60

1 Bord                         8,00

1 kaffepanna              2,50

            Summa           31,50

Under denna tid fanns ännu inga varuhus. Utbudet av affärer var begränsat. Ett mycket vanligt sätt att inhandla det man behövde var att göra det på auktion. Auktionerna var ofta välbesökta och där såldes och köptes varor av allt från adel, borgare och präster till drängar och pigor.

 

OM TIGGERI

”Jämlikt § 39 mom. 2 i Kongl. Förordningen om Fattigvården af den 9 juni 1871 får fattigvårdsstyrelsen härigenom wördsamt anhålla, att wid först blifvande allmänna rådstuga måtte blifva bestämt den aflöning, som bör utgå till den af Fattigvårdsstyrelsen antagna tillsyningsmannen öfver tiggeriet inom staden, och får fattigvårdsstyrelsen föreslå att nämnde aflöning warder bestämd att utgå antingen med fem riksdaler i månaden eller och med en afgift af 25 öre för hvarje bettlare, som af tillsynings-mannen anhålles och till wederbörande aflemnas.

Enköping den 27 November 1871

Fattigvårdsstyrelsen”

 Av detta brev från fattigvårdsstyrelsen från 1871 kan man förstå tvenne saker.

  1. Tiggeri och bettlande var förbjudet.
  2. Tiggeri och bettlande förekom trots detta och betraktades som ett problem.

Bakgrunden till detta förbud ligger i att det var olagligt att vara arbetslös. Alla vuxna förväntades kunna försörja sig själva. Kunde man inte detta riskerade man att bli en belastning för stadens fattigkassa. Detta försökte stadens myndigheter så långt det bara gick att motverka. Termen ”försvarslös” dyker då och då upp om personer i arkiven. Detta betyder att vederbörande inte kunde försörja sig själv och kunde dömas till tvångsarbete för lösdriveri. Undantagna var gamla orkeslösa, barn samt sjuka som i stället föll under fattigvårdens ansvar.

 

 OM STRYKNIN

I ett brev från Kungl. Sundhetskollegium i Stockholm (via landshövdingen i Uppsala) i februari år 1863 påpekas att vid en visitation på apoteket i Enköping man funnit att apotekaren utlämnat 6 skrupler (gammalt viktenhet. En skrupel motsvarar 1,24 gram) stryknin ”för räfvars dödande” till djurläkaren Cederberg vilket ej var tillåtet. Giftet stryknin fick endast användas av djurläkare i deras utövande av sitt yrke. Att använda det för att ta död på rävar var alls icke tillåtet. Sundhetskollegium infordrade via detta brev en förklaring från Magistraten i Enköping.

Även giftet arsenik omgärdades av stränga bestämmelser vilket många inte kände till eller struntade i. Då och då hittar man fall i domböckerna där någon dömts till böter för innehav av arsenik.

 

OM BÖNEMÖTE UNDER GUDTJÄNSTTID

Några medlemmar ur baptistförsamlingen i Enköping blev i april 1866 stämda inför Rådhusrätten för att – enligt stadsfiskalen – de i strid med Kungl. Majts förordning av den 26 oktober 1858 hållit religiösa sammankomster samtidigt som gudstjänst hållits i Vårfrukyrkan. Man lämnar in en försvarsskrivelse där man bl.a skriver: ”Om så skulle vara att vi haft sammankomst och det på sådan tid som Gudtjenst förrättades i kyrkan, så torde sådant icke anses såsom en samhällets våda, enär det väl icke kan anses vara farligare att vi saknas i Enköpings kyrka än pluraliteten af Församlingens öfriga medlemmar, som icke blifvit tilltalade för så beskaffad förseelse.”

Man skriver också att Enköpings rådhusrätt ej har rätt att döma i en sak som handlar om samvets- och trossaker.

Den förordning från 1858 man hänvisar till är en upphävning av konventikelplakatet från år 1726 som helt förbjöd bönemöten i hemmen, med undantag av familjeandakter.Den nya förordningen förbjöd dock religiösa sammankomster utan präst under vanlig gudstjänsttid. Skomakare Hallgren dömdes såsom ansvarig för detta tilltag till 50 riksdaler i böter.

 

OM MARKNAD OCH KOLERA

På derom nu väckt fråga förklarade närvarande Borgerskapets äldste sig tillstyrka att, i anseende till att Cholera farsoten är gängse i Stockholm och åtskilliga andra orter inom riket icke synes vara det den snart kommer att upphöra till den 27e i denna månad utsatta marknad hör i staden måtte tills vidare warda inställd; och då Magistraten äfven ansåg detta nödigt, beslöt Magistraten att hos Kungl. Majts Befallningshafvare i länet anhålla om inställelse tills vidare af berörda marknad härstädes.

Enköping den 5 september 1853

Koleran drabbade Sverige flera gånger under 1800-talet. Man visste inget om orsakerna till den, men hade förstått att den smittade från person till person. Därför genomfördes en rad åtgärder för att stoppa spridningen. Att inställa marknaden var ett sätt. Man ville undvika att många människor samlades på samma plats. Marknaderna var mycket viktiga för dåtidens städer, men detta var ett pris man måste betala. Tilläggas kan att 4 av de 36 personer som finns upptagna i död- och begravningsboken för Enköping detta år dog av kolera. Alla vuxna och alla i oktober.

 

OM EN RESA ÅR 1855

 Resekostnad

För undertecknads inställelse vid Enköpings Rådhus Rätt  

1855 Nov. 5                                                                                  Banco

Skjutslega efter en häst från Gryta Klockaregård till

Enköping 2 1/4 mil a 24 skilling milen                                  1rd  6 sk.

För åkdonet                                                                                  2 sk   3r

 

För återresan

Skjutslega efter en häst från Enköping till Litslena 1 1/8 mil

a 28 skilling milen                                                                       31 sk  6r          

 från Litslena till Gryta Klockaregård 1 1/8 mil

a 24 skilling milen.                                                                       27 sk

För åkdonet                                                                                   2 sk   3r

Dagtraktamenten                                                                          32 sk

         Summa Banco sm                                                              3 rd  5sk

 Enköping den 5 November 1855

           Alfred Gelin

Alfred Gelin var kallad som vittne vid Enköpings Rådhusrätt. Om man inte dök upp vid rättegången kunde man fällas för ”förfallolöst uteblivande från rätten” med böter som påföljd så även om resan tog tid och kostade såg man i de flesta fall till att inställa sig. Dock fick man ersättning för sina utlägg i samband med detta om man i vederbörlig ordning lämnat in en sk ”expenceräkning”.

Man kan lägga märke till att riksdaler, skillingar och runstycken använts trots att myntsystemet i Sverige gjordes om detta år (1855) då man övergick till riksdaler och ören ( 1rd = 100 öre). Det gamla systemet var : 1 rd = 48 skilling, 1 skilling = 12 runstycken. Reformer som rör mått, vikter och mynt tar tid att genomföra.

Totalt kostade resa 3 riksdaler och 5 skillingar.

Vidare kan man notera att hemresan skedde i två etapper. Antagligen startades hemresan så sent att han blev tvungen att övernatta i Litslena.

           bild-radhus.jpg

Designed by Ali Han